Varför jag är feminist? - Josephine Wall

Nästa bloggare på tur, efter ett kort uppehåll på grund av tekniken, är Josephine Wall som skriver ett kort och tänkvärt inlägg.

 

Alla har vi någon gång känt att någonting inte stämmer. Det kan vara att vi betalade för mycket i mataffären, att magen känns olustig eller bara en sån världslig sak som en kommentar om att dina tuttar ser snygga ut. Det som gör det så värdsligt är att kommentaren kommer från en helt okänd snubbe på tunnelbanan. Världsligheten kommer också ifrån att det tillhör samhällsnormen att män kan kommentera, våldta eller på andra sätt utnyttja kvinnor och deras (våra) kroppar, oftast utan några som helst repressalier. Utan att någon ifrågasätter deras beteenden, varken i tanke eller handling.

Men min krönika handlar inte om lag och rätt, utan om samhällets default-inställning till kvinnan som människa. Jag vågar påstå att däri ligger roten till alla problem, inräknat rättsystemet. Attityder som innebär att en kvinna alltid är lite sämre än en man. Attityder som gör att jag och mina medsystrar alltid kommer behöva jobba ännu hårdare för att lyckas med sånt som männen får med sig från födseln. Men det finns också attityder som gör män till nånting de nödvändigtvis inte är. Attityder som stämplar män som känslokalla och våldsamma. Men det går att förändra. Samhället kan bli jämlikt om vi bearbetar våra tankesätt och värderingar av våra medmänniskor. Jag tror någonstans att när vi är helt jämställda, så kommer den där idag världsliga kommentaren att inte uttryckas alls, vare sig i tanke eller handling.

Jag är feminist för att jag tror på människan, inte könet, och låter Simone de Beavoir avsluta­:

”Det finns inga fria kvinnor. En fri kvinna är en människa!”