"Jag är trött på att ständigt behöva försvara mig, visa mig värdig och föra en kamp som bör anses normalt."

Samira har skickat in ett inlägg där hen skriver att hen blir trött på att hamna i en roll i samhället pga sitt kön och vilken hudfärg hen har. Tack Samira för dina ord och tankar!

Jag var tolv år. Tolv år, då min lärare sa att jag skulle sätta mig ner och inte springa runt som en pojke.

Jag var även yngre då jag lärde mig att inte provocera pojkarna, klä mig på ett visst sätt och varje gång jag dribblar fotbollen förbi killarna så fick jag komplimanger som "du är så duktig.. För att en tjej"

Det blir en del av vår samhällsnorm att jag ska gå hem tidigt eller klä mig "anpassat" för att inte bli våldtagen.

Det blir en del av vår kultur att jag ska göra en macka till min bror även om han har både händer och fötter precis som jag.

Det blir en del av sociala och politiska syn att den manliga könen är den självklara medan den feministiska synen anses vara för radikal. Varje gång jag slår på tv och hör hur kvinnor och kvinnliga karaktäristiska drag använda som en förolämpning utan att någon reagerar. Min hudfärg och mitt kön har alltid varit "den onormala" Jag har alltid blivit diskriminerad sen ung ålder och att vi accepterar det och vågar kalla oss "jämständiga" även om vi lever i västvärlden så är det absurt! Helt absurt att vi lever i världen där den vita heterosexuella mannen är den självklara människan. Jag är trött på att vi väljer att ignorera, strunta i och inte prioritera människan. Människan som har blivit förtryckt pga sitt kön hudfärg och sexuella läggning. Människan som ansågs som djur fram till 60-talet i Australien. Människan som fick höra att "du är så duktig. För att vara en tjej"

Jag är trött på att ständigt behöva försvara mig, visa mig värdig och föra en kamp som bör anses normalt.

#minkamp