3000 Unga Feminister kräver en antirasistisk skola

Vår tredje intervju denna dag är med Sanaz Charbaf, 20 år.

Hur upplevde du att den skola du gick på hanterade rasism?

Vad jag minns från gymnasiet (gick ut 2013) så var det ingen tydlig rasism. Det var mer en slags smygrasism bland eleverna som jag då inte själv uppfattade som rasism. Det handlade bland annat om att man såg ner på naturklasserna, som till majoriteten bestod av rasifierade, för att de ofta var högljudda, vissa kallade dem för apor rent ut sagt och tyckte att det luktade illa på deras våning i skolan. Det var dock inget sådant snack om klasserna med majoriteten vita elever.

Eleverna och mina dåvarande klasskompisar förstod inte att det var rasistiskt att kalla en rasifierad för "terrorist/talliban" just för att denne hade mörkt hår. Eller ett snack om att invandrare ska vara "tacksamma för att få komma hit". De förstod inte problematiken i det resonemanget. Jag hade dessutom en öppen Sverigedemokrat i klassen, som många gånger tog illa upp under politiska lektioner när SD pekades ut som rasistiska. Men aktivt vet jag inte hur min gymnasieskola arbetade mot rasism. Alla antog nog att det inte existerade och arbetade därför heller inte emot det.

Hur skulle du önska att skolan arbetade antirasistiskt?

Jag önskar att skolan hade obligatoriska föreläsningar/seminarium om rasism (och smygrasism). Att utbilda eleverna är viktigt, ge dem en grundlig genomgång om hur SD bl.a. normaliserats, att de hela tiden ursäktas för sitt beteende. Att det är sådant som okejar rasism. Även i skolkorridorerna.