"Kära Anna-Maria Corazza Bildt..."

Malin Backman, press- och webbansvarig för Unga Feminister! Uppsala, har svarat Anna-Maria Corazza Bildt angående en text som publicerades i Expressen för en tid sedan. Här förklarar Malin problematiken i Corazza Bildts text, och varför feminismen inte går att enbart applicera på arbetsmarknaden.

Kära Anna-Maria Corazza Bildt, jag skriver till dig utifrån feminismen, och den del du har valt att kalla vänsterfeminismen. Inledningsvis vill jag tacka dig. Tack för att du pratar om feminism och för att du kallar dig feminist. Vi behöver alltid fler som dig och mig som låter feminismen komma upp på den politiska agendan för det är först då vi kan börja reda ut de orättvisor som finns. Orättvisorna finns och de måste bort - det skriver varenda feminist under på.
     
Trots detta blev jag bekymrad av ditt debattinlägg i Expressen där du uttrycker din frustration kring vänsterfeminismen och de felaktigheter du finner där. Det som följer här är min frustration kring din frustration. Till att börja med vill jag ifrågasätta ditt användande av frasen “vänsterfeminism”, för det du beskriver är inte just det. Att låta sin feminism genomsyras av en strukturell medvetenhet är inget som behöver placeras på en höger-vänster-skala och det är därför jag och Unga Feminister inte har valt att placera oss där.
     Jag anser att det finns en problematik i den feminism du presenterar i motsats till “vänsterfeminismen”, och det är att du daltar med männen. Du vågar inte ta tag i de problem som män medvetet eller omedvetet orsakar eller är. Fortsättningsvis tycker jag att det är tråkigt att du använder dig av den trötta nidbilden att vänsterfeminister hatar män.  Det finns inget fundamentalt manshat inom våran rörelse. Det som finns är istället en stark strukturell kritik mot den könsroll som män tilldelas, där vi ständigt ifrågasätter och problematiserar hur män gynnas gång på gång på kvinnors bekostnad. Vi ifrågasätter varför män ständigt får ta mer plats på arbetsmarknaden, får högre löner och tar ute mindre föräldraledighet. Vi ifrågasätter mäns våld mot kvinnor, mäns våld mot män och den machokultur som gör att typiskt “manliga” drag hyllas medan “kvinnliga” drag resulterar i lågavlönade lågstatusjobb. Att detta ifrågasättande skulle vara skadligt för männen är ren fiktion. Det är inte synd om män som ifrågasätts. Det tycka-synd-om-snacket säger vi basta till tycker jag.
     Vi ser en struktur, nämligen patriarkatet. Det är inte en 70-talsretorik som du så fint benämner den utan en verklighet som vi alla lever i. Till och med du som det gått fantastiskt bra för må jag säga. I denna struktur hamnar kvinnorna i botten och männen i toppen och det ser vi överallt. Denna struktur går inte att förbise eller vifta bort när den är så statistiskt påtaglig. När 95% av alla styrelseordföranden är män, 76% av professorna på universitet och högskolor är män och 71% av alla drift- och verksamhetschefer i privat sektor är män. Detta är ingen slump, och heller inget som kommer ändras någon gång snart. Det är definitivt inget som kommer förändras genom enbart pepp eller genom att ignorera det faktum att män ges privilegier i den patriarkala strukturen. När du ignorerar denna struktur ignorerar du dessa privilegier. Du påstår på ett vis att kvinnor har latenta privilegier som vi inte har utnyttjat än. Hallå tjejer, titta under kudden så finner ni dem och först då kan ni alla starta egna företag! Jippie! Nej, så går det nog inte riktigt till.
     Jag håller dock med om flera saker du säger i ditt inlägg. Att kvinnor är starka, stolta och kunniga. Och att vi kvinnor ska hjälpa varandra och ta plats. Men det du gör när du lutar hela din feministiska rörelse på denna retorik är att lägga allt ansvar på kvinnorna. Att det i slutändan är deras fel att det inte gått så bra som vi hoppats. Dessutom; om kvinnor är stolta, starka och kunniga, vad är det som sätter käppar i hjulen för jämställdheten? För inte kan det vara kvinnorna själva. Kan det inte vara så att det finns en liten struktur som gömmer sig där i bakgrunden? Kanske?
     Förstå mig när jag säger det: vi ä l s k a r när det går bra för kvinnor i näringslivet. Men vi älskar även de kvinnor som det inte går alls bra för. Och de kvinnor som inte ens vill vara en del av näringslivet. Vi beundrar alla kvinnor som du nämner, de som startat företag och som gjort sig ekonomiskt självständiga. Men där du slutar beundra fortsätter vi. Vi beundrar varenda kvinna som avstått från näringslivet för att arbeta hemma, ta hand om barnen och sköter hushållet. Vi beundrar alla kvinnor som avstått den privata sektorn för att ägna sitt liv åt vård och omsorg trots ofattbart låga löner och bristande arbetsvillkor. Var ryms dessa kvinnor i din feminism? Var finns deras frihet? Hade du tänkt att alla dessa kvinnor ska starta eget?
     Den slutsats jag hoppas att du drar från detta är att “vänsterfeminismen” inte förbiser kvinnors roll i arbetslivet. Vi tycker att den är så viktig, för som det ser ut idag ges kvinnor inte samma friheter som män. Men vi ser även bortom detta. Jag tror jag måste påminna dig om att ojämställdhet inte bara finns på arbetsmarknaden och i löneskillnader. Den ger sig uttryck i mäns våld mot kvinnor, våldtäktskultur och syn på familjebildning som ofta gör kvinnan maktlös. Detta trots att kvinnor tjänar pengar, startar eget eller gör enorma framsteg i näringslivet. För normerna och det strukturella förtrycket finns utanför näringslivet och dit når inte din feminism om du ska blunda för patriarkatet. Det vi får då är en jämställdhet där vi säger att kvinnor får skylla sig själva. Hur ska vi då hjälpa varandra?

 

Malin Backman, press- och webbansvarig
Unga Feminister! Uppsala