Vi måste prata med - inte bara om - rasisterna

Unga Feminister!s press- och webbsamordnare, Johanna Gilda Naumanen, har skrivit om vikten av en öppen dialog, och att möta människor - även de med åsikter vitt skilda från ens egna.

Den lägger sig som en stor mörk skugga över hela Europa - främlingsfientligheten. Följande fakta är fakta från dagens Europa, följande fakta och citat handlar om partier som just nu tar plats i Europas gemensamma parlament:

 
"Vi menar att Europa är de vitas kontinent och så ska det förbli", sagt av det tyska högerextrema partiet NPD:s ledare Udo Voigt till Reuters. Samme man som tidigare dömts till sju månaders fängelse för hets mot folkgrupp efter att ha kampanjat för ett tyskt landslag med enbart vita spelare. Samma man som beklagat sig över att utgången av andra världskriget var ett "nederlag för Tyskland". Samma man som skapade rubriker inför regionvalet i Berlin 2011, då han poserade på en motorcykel med devisen ”Gasa på” – en flirt till nazitysklands gaskammare under andra världskriget.
     Nu får han ett mandat i Europaparlamentet.
     I Frankrike har Front National tagit hem 25% av de franska rösterna och blir därmed landets största parti. Partiets nyligen valde EU-parlamentariker Jean-Marie Le Pen har gjort sig känd för att ha förnekat förintelsen, och ska härom veckan sagt att ebola skulle ”lösa Europas invandringsproblem” på tre månader.

I vårt grannland Finland har vi Sannfinländarna med toppnamnet Jussi Halla-Aho, som dömts för hets mot folkgrupp efter att ha påstått att det ligger i somaliska invandrares gener att stjäla och vara ”parasiter” på samhället. I samma dom ska Halla-Aho även ha dömts för att ha kallat islam för en religion för pedofiler.

I Grekland finns partiet ”Gyllene gryning”, vars partisymbol är obehagligt lik hakkorset som användes av Adolf Hitlers nationalsocialister, partiet använder sig också av den sträckta armen som hälsning. Allt detta till trots förnekar partiet själva (från fängelsecellerna antagligen, i och med att sex företrädare från partiet, inklusive partiledaren, sitter åtalade för mord, utpressning och andra brott) att deras ideologi skulle ha något med nazism att göra.

Ja, jag spyr i min egen mun nu så jag måste sluta där. Men det slutar inte där.
Den bruna skuggan fortsätter genom Danmark, Österrike, Storbritannien, Belgien. Sverige. Listan kan göras lång.

Klumpen i magen växer. Vänner och bekanta ber alla som röstat på SD i gårdagens val att unfrienda dem på facebook. För ja, den bruna massan skuggar oss alla. Den tar sig ända in i småbarnsfamiljers vardagsrum. In på skolgårdar, fotbollsträningar, sommarkollon. "Jag är inte rasist - men"-människorna är mitt bland oss. Många är våra vänner. 

Jag är uppväxt på en liten ort strax utanför Borås, på orten där jag spenderade alla mina grundskoleår blev Sverigedemokraterna igår näst största parti (efter S) med 14,5% av alla röster. Alltså gick minst två av mina fd klasskompisar från min högstadieklass till vallokalen igår och kryssade SD. Kanske var det min bästa skolkompis. Vad vet jag.

Och nu blir jag matt. Jag blir ledsen. 
     För jag vill inte tro på ondska. Jag tror inte på något vi mot dem. Jag tror inte på tystnad som redskap. 
Jag tror på kärlek, jag tror på medmänsklighet och jag tror på kunskap. Tystnad föder inget av dessa ting. Att skapa ett vi mot dem, se på tillståndet som gott och ont, är att förenkla det hela. Det är att förminska människan bakom valsedeln, att ta den enkla vägen ut. För vem är människan bakom valsedeln? Vem är rasisten? Min gamla lagkamrat som jag spelade fotboll med i fem år? Min bästa väns mamma? Min bästa vän?

Det finns inga enkla vägar ut härifrån. Vi river inga murar genom att vända ryggen till. Jag tror inte på tystnaden. Jag tror på människan. Jag tror på förändring. Vi är här och vi är nu, alla tillsammans. Feminismen och rasismen. Tro mig, jag kokar inombords för känslomässigt vill jag mest bara skrika till alla som röstat på SD att de är dumma i huvudet och faktiskt får ta och tänka ett steg till och TA LITE JÄVLA ANSVAR, jag vill kasta min egen bruna massa över dem (läs: bajs) och skratta åt det från min egen rosa värld för att kunna viska ”HUR KUL ÄR DET HÄR DÅ, JAG SKRATTAR ÅT DIG OCH DIN PERSON”. Men. Nu andas jag och tar mitt ansvar. Vi är alla människor och behöver också bli sedda som människor. Vi behöver mötas, samtala, diskutera, försöka förstå. Jag hoppas att människor jag lyssnar till också låter mig bli lyssnad på. Jag hoppas på samtal som kan leda till förändring. Jag hoppas nå fram till människan där bakom, bakom hatet, rädslan, de förutfattade meningarna.
Att stänga alla dörrar till främlingsfientligheten gör inte att den försvinner. Det är snarare i slutna rum den växer, frodas, får vatten på sin kvarn. En människa som döms ut av medmänniskor, som förminskas till en schablon, kommer inte vakna upp en dag och tänka ’nä men gud, mina haters har ju rätt. vad dum jag varit, hoppas de kan förlåta mig!’ utan kommer snarare göra allt för att stärka sig själv i sin redan grundade övertygelse. Hen kommer snarare knyta sig an ännu hårdare till gruppen hen redan tillhör, där hen blir lyssnad på, och förstådd.
     Och där sitter vi, med ryggen och dövörat till. När solen försvinner in bakom den bruna skuggan.

Vi är smartare än så, vi måste vara smartare än så.


Johanna Gilda Naumanen
Press- & Webbsamordnare, Unga Feminister!