Kraften bor i motreaktionen

Det pratas mycket om Feministiskt Initiativ - både positiva och negativa röster höjs. Även de mer negativa åsiktsvädringarna kan få oss att växa, då de är en chans att bemöta felaktiga uppfattningar och inför en större massa slå hål på myter, missuppfattningar eller rena lögner. Det handlar om motreaktionen, och genomslaget den kan få.


Feministiskt initiativ har sedan starten strösslats med ifrågasättanden, hån, tvivel, smutskastning, och inte sällan rent personliga angrepp på partimedlemmar. Ett supertydligt tecken på den patriarkala strukturen, folk blir livrädda när kvinnor klampar in och försöker ta plats.
     Det gör mig givetvis ledsen. Att patriarkatet är så djupt rotat.
     Men den andra aspekten av det gör mig glad.

För i detta vi får chansen att höras. Att möta kritiken. Sticka hål på felaktiga antaganden och påståenden, byta ut dem mot våra riktiga åsikter. Föra fram vår politik.

Tack vare det felaktiga partiprogrammet som nyligen cirkulerade i social media, delades sedan även det riktiga partiprogrammet. Med förklaringar av varje punkt som bonus. Kanske nådde det nu någon som själv aldrig aktivt hade sökt upp partiprogrammet. Kanske till och med någon som håller med. Någon som, på den retoriska frågan längst ner i bilden, ”Är du verkligen säker på att du också vill det?”, svarar, ”Ja, det är jag säker på”.

Det är först när Göran Greider skriver att en röst på F! är en bortkastad röst, som alla argument till varför det inte är en bortkastad röst når den stora massan. Ibland krävs det en korkad krönika av Marcus Birro för att en viktig text av My Vingren, som förklarar den feministiska kampen, ska få så stor spridning.
     För utan provokation, ingen motreaktion. Och i motreaktionen bor den verkliga genomslagskraften.

Det finns givetvis olika sätt att hantera mothugg. En kan, som några (inga nämnda, inga glömda), ta på sig martyrmanteln och vinna sympatier i att vara så fruktansvärt motarbetade, eller, om en känner sig riktigt uppfinningsrik, bemöta kritiken med manipulerad statistik och felaktig fakta.

Eller kan en, som jag rekommenderar, lugnt och sansat förklara hur det egentligen ligger till. Sakligt lägga fram sina argument. Förklara varför en tycker si och inte så och varför en anser att ens egna sätt och vägar är de bästa. Peka på svagheter i motståndarnas argument och slå hål på myterna de försöker sprida, underbyggt av fakta.

Därför är det så viktigt att ta debatten. Alltid. Visst är det tröttsamt att höra sig själv upprepa samma argument om och om igen, men det är bara så vi kan växa. Genom att aldrig försumma samtalet, diskussionen, kan vi visa vad vi vill göra, varför vi vill göra det, och att vi menar allvar. Vi är på allvar.

Så kom an då! Bråka med oss. Ifrågasätt oss. Jag ska med glädje motbevisa dig. I egenskap av kvinna har jag varit underdog i tusentals år. Jag är van. Jag räds inte.

Tina Vernon, bloggredaktör
Unga Feminister!