Det jag inte riktigt kan låta passera med Game of Thrones

Många har diskuterat tv-serien Game of Thrones. Hur feministisk är den? Är den feministisk? Räcker det med en handfull starka, kvinnliga karaktärer för att komma undan kritik? Jasmin Gunnarsson har skrivit om det där som, trots allt, skaver en del med den populära serien.

Nu ska jag göra något som har hänt förut, men likväl kommer uppröra många. Jag ska kritisera allas vår favoritfantasy- och incestserie Game of Thrones.
     
Redan första avsnittet av HBOs Game of Thrones lämnade mig med en sur eftersmak i munnen. Det tog ett tag innan jag såg avsnitt två, men efter det var jag olyckligtvis, men inte så oväntat, fast. Game of Thrones har blivit en succéserie och jag förstår varför. Tittarna får se mer nakna (kvinno-)kroppar, brutala krigsscener och våld än någon annan serie (även om HBO brukar vara ganska bra på just den blandningen). Game of Thrones är spännande (för en vet aldrig vem som dör, ingen går säker), snygg (landskapen, de komplexa karaktärerna), och stundtals rolig och smart. Serien är en salig blandning av White Walkers, riddare och, faktiskt, en del grymma kvinnliga karaktärer; jag älskar Brienne of Tarth och Arya och Catelyn Stark.
     
Men mest är Game of Thrones en serie om makt. Makten tar sig uttryck på många olika sätt, och ett av dem är sex. Seriens skapare (surprise: en man), förklarar seriens sexfixering med att ”våldtäkter och sexuellt våld har varit en del av varje krig som någonsin utkämpats”, och jag kan köpa det till viss del. De råa scenerna kan ses som ett sätt att visa på de ojämna maktstrukturer som alltid, och än idag, finns mellan könen. Att män alltid, och än idag, använt sitt könsorgan som ett vapen. Men det som jag ser som mest oroande är inte de råaste sexscenerna, utan våldtäktsscenerna som inte benämns som just detta, som inte problematiseras på något sätt efteråt, utan snarare framställs som rena sexscenerna fastän sexet uppenbarligen inte sker med samtycke från båda håll.

I säsong ett får vi följa karaktären Daenerys Taragen som gifts bort, säljs, till någon slags alfahanne-krigare av sin bror. I början är Daenerys inte alls nöjd över arrangemanget och en får se hur hon gråter på deras bröllopssnatt samtidigt som hennes äkta make tar för sig av hennes, påtagligt mindre och hjälplösa, kropp. Efter några avsnitt har dock Daenerys ”lärt sig” att ha sex på sina villkor, och börjat tycka om sin make. Helt plötsligt ses denna vidriga karaktär som omtyckt och deras äktenskap har blivit en romans.
    En annan omtalad och kritiserad ”sexscen” är den mellan syskonen Jaime och Cercei Lannister. De har en långt pågående romans, har barn tillsammans och har setts ha sex förut, men det som är annorlunda i scenen när Jaime tvingar sig på Cercei framför deras döda son, är just att han tvingar sig på henne. Cercei säger nej upprepade gånger och trots detta fullföljs akten. Och så bryt, ny scen, allting fortsätter som vanligt, och nästa scen med Cercei är det som om ingenting har hänt. Det som händer i dessa oproblematiserade ”sexscener” är att det ses som just det; sexscener. Men det är inte sex som sker, det är våldtäkt. Och det är där det blir farligt, HBO, när ni visar icke-samtyckligt sex som sex. Vi går inte framåt i kampen för samtycke när våldtäkt får passera som regelrätt sex utan att problematiseras i en serie som ses av miljoner tittare. Det är det jag inte riktigt kan låta passera.

 

Jasmin Gunnarsson