Vi måste prata om öppna gränser, inte om ökad tillväxt

Vår nya bloggskribent, Hanna Berg, har skrivit ett viktigt inlägg om det problematiska i Alliansens retorik kring invandring, och hur det alltför ofta handlar om siffror när vi egentligen borde prata om människor.

Vi måste prata om det som hände när ämnet ”flyktingar och invandring” diskuterades under förra veckans partiledardebatt. Vi måste prata om hur alliansen bemötte Sverigedemokraternas asylmotstånd genom att bedyra invandringens positiva effekter för Sverige: tillväxt, skatteintäkter, jobb. Vi måste prata om det som skaver i den retoriska hållningen där rasistiska teser bemöts med gynnsamma räkneexempel.

Det här är vad som har hänt: Krig och konflikter, senast i Syrien och Irak, har försatt miljontals människor på flykt. Människor lever under katastrofala förhållanden i flyktingläger, sitter i förvar i väntan på asyl, utvisas till länder där deras mänskliga rättigheter hotas, dör i försök att ta sig genom Europas gränser. Nu beräknar migrationsverket att 340 000 människor kommer att anlända till Sverige inom den närmsta tiden, och att det kommer medföra en kostnad på 48 miljarder kronor.

Det här var vad som hände under partiledardebatten: En orolig och upprörd Jimmie Åkesson utropade att vi stod inför ett val mellan fortsatt välfärd eller fortsatt asylmottagande. Att vi inte längre har råd att hjälpa människor i Sverige. Att hjälpen måste förläggas någon annanstans. De andra partiledarna motsatte sig dessa uttalanden. De rödgröna poängterade att det faktiskt inte är vi som är de drabbade, och belyste vikten av att hjälpa såväl de människor som flytt till Sverige som alla de drabbade utanför landet. Även alliansen talade om solidariska hjälphandlingar. Men mest talade de om ekonomisk tillväxt.

Där Jimmie Åkesson hävdat att Sveriges ekonomi går under av flyktingmottagandet hävdade nämligen alliansen motsatsen. Fredrik Reinfeldt inledde debatten med att säga att fler invandrade personer på arbetsmarknaden leder till ekonomisk vinning för Sverige, och Göran Hägglund sa att personer med utländsk bakgrund som går till jobbet bidrar till samhället som läkare och bilmekaniker och sjuksköterskor, vilket gör Sverige till ett fint och rikt land. Annie Lööf ifrågasatte Åkessons uppdelning mellan välfärd och flyktingmottagande. Slutsatsen tycktes vara att Sverige inte alls förlorar på ökad migration - tvärtom.

Så. Det här är alltså vad som har hänt: miljontals människor lever på flykt från krig och förföljelse med omänskliga levnadsförhållanden som följd. Och förra måndagens debatt kom att till stor del handla om Sveriges ekonomi. Om hur den påverkas av situationen. Om tillväxt, jobb, ökade eller förlorade skatteintäkter.

Och visst är alliansens vilja att motbevisa Jimmie Åkessons lögner begriplig. Säkert har också alliansen rätt i sak. Men även om ekonomin sägs gynnas av en ökad migration är det inte problemfritt att inta en retorik där ekonomin sätter agendan för den politiska diskussionen. För visst är någonting skevt när en diskussion om människor på flykt för livet får föras på ekonomins villkor? Visst är det någonting som skaver när vi ens diskuterar välfärdens vara eller icke vara när 2000 människor drunknat i medelhavet under 2014 i försök att ta sig in i Europa?

Det är sannerligen någonting som inte stämmer här. Den retorik alliansen (och många med dem) intagit är djupt problematisk. Den är det eftersom den antyder att det överhuvudtaget går att mäta mänskligt värde i ekonomiska termer; att det går att räkna på huruvida det är ekonomiskt värdefullt att hjälpa till eller inte. Den är problematisk eftersom den flyttar fokus från det som borde vara politikens absoluta utgångspunkt - människan.

Vi måste ta ställning för mänskliga rättigheter i en värld där rasister och fascister sitter i våra parlament och utmålar utsatta människor som en belastning, ett hot, ett problem. Vi måste ta ställning för mänskliga rättigheter i en värld där dessa är uppenbart hotade. Men vi kan inte ta ställning genom att säga att invandrad arbetskraft stärker stadskassan när Jimmie Åkesson säger att ökat asylmottagande urholkar välfärden. Vi kan inte bemöta rasismen genom att säga att personer som invandrat till Sverige ofta har utbildningar som är värdefulla på arbetsmarknaden. Vi kan inte göra det, eftersom det inte spelar någon roll huruvida människor bidrar eller inte. Vi kan aldrig mäta det mänskliga värdet.

Vi måste istället bemöta rasismen med nya frågor och utgångspunkter. Vi måste omstrukturera det politiska samtalet. Vi måste tala om frågor bortom ekonomin. Om att öppna de gränser som skapar ett vi och ett dem, som föder konflikter och stänger ute människor. Inte om tillväxt. Vi måste tala om människans rätt att bo vart hen vill på det jordklot vi alla delar. Inte om fler jobbtillfällen. Vi måste lämna Sveriges nationalekonomiska intressen och börja tala om människans intressen.

På söndag röstar vi rosa för en politik med människan som utgångspunkt. Vi röstar rosa för en politik som bemöter den parlamentariska rasismens klyschor med nya frågor. 


Hanna Berg
Unga Feminister!