Sexism är inte en åsikt

Sexistiska bilder, videos och reklamkampanjer försvaras om och om igen av samhället. Många är de (ofta män) som ofta tycker att "det där var väl inte så farligt". Men det är just det där. Tycker. Sexism är nämligen ingen åsikt.

I början av sommaren läste jag en krönika i DN av Fredrik Strage, vars innehåll sammanfattas med påståendet; ”Problemet är inte att det finns för många sexualiserade bilder på kvinnor i reklam, utan att det råder brist på sexualiserade bilder på män.”
     Det finns så mycket feltänk i det här hävdandet. Jag satte mig direkt och skrev en arg text som svar till Strage (där jag kan ha kallat honom elitistiskt pretentiös…), som jag sedan inte riktigt visste vad jag skulle göra med. Så jag lät den vila, andades, och fortsatte fundera.

Och ju mer jag har tänkt på det inser jag att det egentligen inte är konstigt att Fredrik Strage uttrycker sig så här. Sexism ursäktas och frias av samhället, om och om igen.
     Dess alibi? ”Konsten”.

Med konsten som täckmantel dyker sexismen upp överallt. I reklamkampanjer, i lookbooks för herrkläder, på restaurangväggar, i fingallerierna…
     Och visst, vi har börjat reagera, men i de allra flesta fall är reaktionen långsam, och får desto mer sällan någon egentlig verkan (hur länge fick inte Terry Richardson härja innan folk började bli arga på allvar?).

Så vad ska vi göra då? Socialdemokraterna har gått ut med att vilja lagstifta mot sexistisk reklam. Förslaget har varit uppe tidigare, då utan framgång. Vår dåvarande jämställdhetsminister, Nyamko Sabuni, motsatte sig förslaget med motiveringen att det stred mot yttrandefriheten.

Men det är här Sabunis, Strages och alla konstvurmares argument brister.

Sexism är nämligen inte en åsikt, heller inte en konstnärlig uttrycksform. Det är ett förtryck.
     Inte heller handlar det om att vi borde ”avsexualisera” det offentliga rummet, det handlar om att sluta göra vinster på bekostnad av kvinnors ägande över sin egen kropp.

Det kan tyckas som en extrem liknelse, men ingen skulle väl, utan en kritisk vinkel, kunna göra reklam eller skivomslag innehållandes hakkors eller vita huvudkåpor, och komma undan med att kalla det konst? Ja, en svastika må vara en något tydligare symbol än en naken kvinnorumpa, men båda är de ett uttryck för förtryck.

Om vi ska återvända till Strages krönika, där han bland annat refererar till en viss typ av skivomslag, så försvarar han dessa med att det tillhör kulturen inom musikgenren, och bara illustrerar en rådande attityd. I sin beskrivning av vad som pryder skivomslagen räknar han upp en rad materiella ting – följt av kvinnor i bikini.
     Att bilder som så solklart befäster bilden av kvinnan som objekt, någonting i raden av saker som mannen kan äga, får passera med ursäkten att de går i linje med (den manliga) artistens/PR-byråns/genrens estetik, bevisar hur accepterad sexismen fortfarande är i samhället, och hur få personer som är beredda att göra någonting åt det.

Strages förslag om att börja visa upp fler sexualiserade bilder på män är dessvärre ingen lösning. Jag är osäker på hur han menar att dessa bilder skulle se ut. En bild på en naken, gresande man är nämligen inte kodad på samma sätt som en liknande bild på en kvinna skulle vara. Vår kultur och samhällshistoria gör att vi inte läser dem på samma sätt.

Så jag är ledsen, Strage. Sexism är inget annat än ett förtryck. Och vi kan inte bekämpa sexism med mer sexism. Vill vi bli av med den, vill vi bli av med förtrycket, får vi helt enkelt lära oss att leva utan sexistiska bilder. En, i sammanhanget, relativt liten uppoffring, tycker du inte?

Tina Vernon
Bloggredaktör, Unga Feminister!

Illustration: "Täckmantel" av Minda Jalling, HTTP://CARGOCOLLECTIVE.COM/MINDAJALLING

Illustration: "Täckmantel" av Minda Jalling, HTTP://CARGOCOLLECTIVE.COM/MINDAJALLING