Stormakter

 Förr i tiden så blev människor förtryckta av de klassiska stormakterna och deras utnyttjande, där monarken, kyrkan och staten var gigantiska i sina roller i samhällsskicket. De var kontrollerande, privilegierade, och som vanligt, patriarkala.

Sitter och tänker att monarken, kyrkan och staten är inte längre är våra förtryckande stormakter i modern tid, eller jo, det finns länder där det fortfarande är det. Och det är vidrigt. Men omkring oss, här i vårt land så har vi inte samma förtryckande kyrka, stat och monark. Visst, nu är det ju bisarrt att vi ens har en monark kvar, som republikan känns det oerhört omodernt och förleget att ha kvar monarkin och dess symbol OCH samtidigt kalla oss ett demokratiskt land. Nej tack på den.

Idag har vi kvar stormakter men dom har ändrat skepnad, det är inte längre monarken (visst, kungen har indirekt makt och får skattebetalarnas cash) eller kyrkan, eller totalitär stat som förtrycker, nej, idag heter stormakterna patriarkatet, vithet, cis, hetero, medelklass, funktion. Detta är våra stormakter, detta är de sociala samhällsnormerna. Dom som förtrycker, särar och dominerar. Och det blir inte bättre av hela vårt politiska system har klistrat sig fast och ingjutit sig i dessa normer, se lagarna, juridiken, se också politikerna, partierna. Dessa normer är inga fysiska institut och myndigheter som går att riva bort och sen är allt bra. Nej, dessa orättvisa stormakter sitter på varje människa. Själv bär jag vithetsmakten men är förtryckt av cismakten. Det blir extra svårt och extra tydligt när det sitter på oss själva, viktigt att vi lyssnar på varandra och reformerar om våra egna beteenden.

Norm- Makt.

Makt- Norm.

Föder strukturer.

Normaliserar.

Nu vill vi ju bryta normerna, stormakterna kommer att rasera och tack och lov så är jag engagerad i en ideologi som kräver en intersektionell analys (intersektionell analys är att synliggöra makt-struktur i samhället, det jag nyss skrivit om)

Det problematiska är att, som i alla tider så finnas det krafter som vill motverka och ställer sig i vägen för utvecklingen att vilja bryta ner stormakter, SÅKLART.

Ironiskt nog så är dessa krafter, wait for it … - patriarkala, vita, cisiga, heterosexuella, medelklassiga och funktionsnormiga. Det är tufft, men som i vanlig ordning så är människan en folkbildare och en social varelse som tagit kamper genom hela vår historia, och vi fortsätter gör det. Jag tror stenhårt på folkbildning och jag tror stenhårt på människan.

 

 ”privilege is when you think something

     Is not a problem, because it is not a

        problem to you, personally.” – Anonym.

 

 // Nathalie, Bloggredaktör UF!

 

Om "Viva Hate"

Jasmin Gunnarsson har sett SVT's dramaserie "Viva Hate", och tröttnat på de platta, stereotypa könsroller som film- och tv-karaktärer så lätt tycks fastna i.

Karaktärerna Fanny och Daniel i "Viva Hate", foto av Magnus Liam Karlsson/SVT

Karaktärerna Fanny och Daniel i "Viva Hate", foto av Magnus Liam Karlsson/SVT

Jag kollar på Viva Hate, SVT’s nya dramaserie av Peter Birro. Snabbt sammanfattat handlar serien om fyra snubbar som spelar i ett band, några snubbar som är halvkriminella (ganska misslyckat gestaltat), bra musik och mycket göteborgsromantik.

Kalla mig pretto men jag har svårt att inte tänka på Bechdel-testet när jag kollar på serier eller film numera, och dom skavande, delvis ofrivilliga genusglasögonen är alltid på. Den som kollat på Viva Hate har nog inte undgått att märka att det är en väldigt snubbig serie. Peter Birro har skrivit med inspiration av sin egen uppväxt så visst, det är ur ett manligt perspektiv, och det betyder uppenbarligen att tjejer endast figurerar som tre kategorier: Omhändertagande mammor som inte kan släppa sin ungdomskärlek (Det Manliga Geniet), arga antiporraktivister och Den Ouppnåeliga Kärleken. Den sista kategorin är ständigt återkommande inslag i populärkultur och följer nästan alltid samma händelseförlopp: boy meets girl, tjejen är sjukt snygg och kanske lite rolig, kille blir kär men inte tjej, tjejen säger att hon inte är intresserad flera gånger men killen ger inte upp för det är klart att hon bara behöver lite övertalning; hon kan ju inte på allvar mena att hon inte är intresserad?, kille lyckas tillslut övertala tjej med någon storlagen romantisk gest, för det vet väl alla att tjejer tillslut faller för lite hederlig romantik, kille och tjej lever lyckliga i alla sina dagar och den heteronormativa, misogyna sagan lever vidare i all oändlighet.

Viva Hate är inte annorlunda på något sätt. Huvudpersonen Daniel träffar Fanny när hon är på väg att hoppa från Älvsborgsbron, och Daniel blir kär direkt. Vad är vackrare än en ledsen tjej som behöver räddning, liksom. Daniel tjatar sig till en dejt och Fanny går med på att möta honom på Musikens Hus i Majorna (sidospår: eftersom jag själv är göteborgsromantiker kan jag inte låta bli att störa mig på att Daniel, som bor vid Stigbergstorget, inte går de fem minuter till Musikens Hus utan istället tar spårvagnen förbi Godhemsgatan och sedan hoppar av vid Hagabion.. men det är en annan diskussion). Väl på dejten säger Fanny att hon är lesbisk och att hon ”hatar män, för dom har bara en sak i huvudet”. Daniel kontrar med att han levt i celibat i flera år. Konversationen som följer sedan har jag lite svårt att tolka; Fanny säger att Daniel inte är manlig för fem öre (ordagrant citerat) och Daniel svarar ”vilken tur att du har lagt märke till det”. Jag antar att Fanny, och Daniel själv, tycker att han är omanlig för att han är en romantiker, känslig, fjantig; allt som symboliserar kvinnlighet, men jag tycker snarare att han är sjukt snubbig som inte ger sig trots att Fanny säger att hon är lesbisk. Daniel fortsätter med sina storslagna romantiska gester; skriver jag älskar dig på husväggen utanför Fannys fönster, följer efter henne halvvägs till Berlin (stalking är väldigt romantiskt, visst?) och tillslut, oundvikligen, såklart, vad annars, knackar Fanny på hemma hos Daniel och är kär.
     Jag har inget emot Daniels karaktär, den har sina bra sidor och är ganska lätt att tycka om för övrigt, men jag har väldigt svårt för denna Hollywood-klycsha att killen alltid får tjejen i slutet, samt att homosexualitet hos tjejer tydligen är något som går över, bara dom träffar en tillräckligt bra kille.

Viva Hate är en hyfsat snygg serie, tack vare miljöerna och musiken, men om ni vill slippa se kärleksklyschor och killar som tror att dom kan göra/bli vad dom vill för att dom spelar lite instrument kan ni kanske kolla på typ Astrid-dokumentären istället. Den är fin.

Jasmin Gunnarsson
Unga Feminister

#ROSALUCKAN 30

ÅTERREGISTRERA MEDLEMSKAP I UNGA FEMINISTER

Den 1 januari är det dags att klicka sig in på vår (nya fina) hemsida www.ungafeminister.se och återregistrera sig som medlem. Du måste förnya ditt medlemskap varje år efter årsskiftet för att fortsätta vara medlem i UF!, oavsett när under år 2014 du blivit medlem. Att bli medlem kostar inget.

Unga Feminister ska vara den självklara samlingspunkten för en ung, nyskapande feminism som vill utvecklas och nå långt utöver den befintliga feministiska rörelsen, vars mål inte är att stanna på barrikaderna utan att ta oss dit beslutsfattandet sker. Tillsammans är vi många, tillsammans gör vi förändring möjlig!

#ROSALUCKAN 29

Boktips: Bitterfittan

”Bitterfittan”, skriven av den fantastiska Maria Sveland, handlar om Sara och hennes funderingar kring jämställdhet och könsnormer inom familjen. Boken är mestadels tvåkönsnormativ, men ifrågasätter även hetero- och tvåkönsnormen, och tar upp problematiken med könsrollerna inom hetero-relationer och kärnfamiljen. Den innehåller hur som helst många kloka funderingar och ifrågasättanden!

#ROSALUCKAN 27

Boktips: Det mest förbjudna

"Det mest förbjudna" är en roman skriven av Kerstin Thorvall från 1972, och även UF!s 27de rosa lucka! Boken handlar om Anna vars pappa dör när hon är 11 år. Anna trycker undan sin sexualitet men gör sedan revolt mot den förtryckande mamman genom att ligga med en massa olika män. Boken fick mycket kritik när den kom eftersom det var ovanligt att prata så öppet om kvinnors sexualitet, men har nu blivit en utav Sveriges klassiker. Läs!