Välkommen till Unga Feminister Karlstads blogg!


"GRATTIS TILL ETT LIV AV FÖRTRYCK"


Vi är många som på ett eller annat sätt uppmärksammar att det idag, den 8e mars, är internationella kvinnodagen, en dag som infaller varje år och som har till syfte att uppmärksamma kvinnor och kvinnors situation världen över. Vissa av oss sitter hemma och kollar på dokumentärer om framstående kvinnor genom historien, några manifesterar och skriker sig hesa i diverse demonstrationståg, och en del, ja, de säger grattis.

”Grattis alla kvinnor på internationella kvinnodagen”, det kan en väl säga helt oproblematiskt, eller?

Unga Feminister Karlstad ser internationella kvinnodagen som en dag då vi bör inspirera och själva inspireras av kvinnor världen över. Vi bör idag (precis som alla andra dagar) tala om för kvinnor i vår närhet att vi tycker att det de gör är viktigt och meningsfullt. Vi bör däremot INTE gratulera dem.

För vad är det egentligen vi säger grattis till? 

o   Grattis till att kvinnor har 86 % av mäns lön - när hänsyn tas till ålder, utbildning, arbetstid och yrke är siffran 93%. (Källa: SCB - lathund för jämställdhet)

o   Grattis till att 7 av 10 av världens fattiga är kvinnor (Källa: Amnesty International, FN)

o   Grattis till att 300 miljoner kvinnor (eller en fjärdedel av kvinnorna i låginkomstländerna) lider av allvarliga skador, infektioner eller funktionshinder som de drabbats av under graviditet eller förlossning (Källa: UNICEF)

o   Grattis till att tre fjärdedelar av alla styrelseledamöter i svenska börsnoterade företag är män (källa dn.se)

o   Grattis till att kvinnor har 66 % av männens pension. (Källa: SCB - Lathund för jämställdhet)

o   Grattis till att 3 miljoner flickor varje år riskeras för att utsättas för könsstympning (Källa: WHO)

o   Grattis till att en femtedel av alla världens kvinnor utsätts för våldtäkt eller våldtäktsförsök under sin livstid (Källa: Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR.)

 Med andra ord; Grattis till ett liv av förtryck.

 

/Sarah Fräjdin, sammankallande Unga Feminister Karlstad 


Vi behöver prata om asylrätten!

Allra först vill jag reda ut ett viktigt begrepp – ”att söka asyl”: Att söka asyl är att söka skydd från exempelvis ett krig. När en asylansökan beviljas får den sökande uppehållstillstånd (vilket kan vara permanent eller tidsbegränsat) och personen får stanna i landet. Att få söka asyl är enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter just en mänsklig rättighet.

Nu över till det jag vill prata om, om hur debatten kring flyktingmottagande ser ut: Som vi vet tycker många att vi ska ta emot fler flyktingar och många att vi ska ta emot färre. Just detta – hur många som kan komma hit, eller om fler överhuvudtaget kan komma, verkar vara det som är den största frågan. Frågan ställs ofta ur en ekonomisk synvinkel: Hur många har vi råd med? Hur många kan egentligen komma hit utan att det blir jobbigt för oss? Vi pratar om det som att låta människor söka asyl här är en lyx vi kan välja att unna oss - något vi gör om vi tycker att vi har råd med det och som vi kan välja bort. Jag tycker att frågeställningarna tyvärr allt för ofta har en väldigt egoistisk och omänsklig synvinkel.

För visst, på ett sätt är flyktingmottagande en ekonomisk fråga, men det är en ekonomisk fråga på samma sätt som skolan eller sjukvården är det. Asylrätten är också först och främst en mänsklig rättighet, på samma sätt som utbildning och sjukvård är det, och den bör behandlas där efter och prioriteras högre. Om vi jämför hur vi generellt pratar om att söka asyl med exempelvis utbildning låter allt genast helt absurt. Det är i en rik demokrati som Sverige självklart att alla ska få gå i skola, det är en självklarhet att prioritera. Ingen skulle någonsin komma på idén att lägga ner skolan eller begränsa antalet elever för att det var för dyrt - och tur är väl det. Det skulle kännas väldigt hemskt och konstigt om någon började räkna på oss som går i skolan på samma sätt som det nu räknas på vad flyktingar kostar.

Många verkar glömma att det är människor vi pratar om och att asylrätten är en mänsklig rättighet. Människor får aldrig värderas i pengar. Sättet det diskuteras på nu tycker jag verkligen börjar bli direkt osmakligt. När vi pratar om reglerad invandring frågar vi oss i praktiken: Hur många människor ska inte få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda?

Istället behöver vi börja fråga oss hur vi kan stärka asylrätten. För att söka asyl i Sverige idag måste en vara på plats i landet. Det finns inget lagligt sätt att ta sig till Sverige för att söka asyl. Samtidigt är att få söka asyl som sagt en mänsklig rättighet. Någonting är alltså jäkligt skevt – och farligt. Det måste ändras nu. Just nu tvingas flyktingar ut i överfulla småbåtar på medelhavet eftersom det är deras enda sätt att ta sig till Europa. De som lyckas ta sig in i södra Europa måste sedan olagligt och osynligt, med smugglare eller falska pass, ta sig igenom land efter land för att nå en plats där de kan få ett någorlunda värdigt mottagande – exempelvis Sverige. Europa och Sverige lever inte upp till asylrätten och det är slött av oss, att tycka att vi inte kan göra mer. Situationen är direkt livsfarlig – och hur vi kan ändra på det, det behöver vi prata om.

Cecilia Appelquist, sammankallande Unga Feminister Karlstad


Vi behöver prata om asylrätten!

Allra först vill jag reda ut ett viktigt begrepp – ”att söka asyl”: Att söka asyl är att söka skydd från exempelvis ett krig. När en asylansökan beviljas får den sökande uppehållstillstånd (vilket kan vara permanent eller tidsbegränsat) och personen får stanna i landet. Att få söka asyl är enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter just en mänsklig rättighet.

Nu över till det jag vill prata om, om hur debatten kring flyktingmottagande ser ut: Som vi vet tycker många att vi ska ta emot fler flyktingar och många att vi ska ta emot färre. Just detta – hur många som kan komma hit, eller om fler överhuvudtaget kan komma, verkar vara det som är den största frågan. Frågan ställs ofta ur en ekonomisk synvinkel: Hur många har vi råd med? Hur många kan egentligen komma hit utan att det blir jobbigt för oss? Vi pratar om det som att låta människor söka asyl här är en lyx vi kan välja att unna oss - något vi gör om vi tycker att vi har råd med det och som vi kan välja bort. Jag tycker att frågeställningarna tyvärr allt för ofta har en väldigt egoistisk och omänsklig synvinkel.

För visst, på ett sätt är flyktingmottagande en ekonomisk fråga, men det är en ekonomisk fråga på samma sätt som skolan eller sjukvården är det. Asylrätten är också först och främst en mänsklig rättighet, på samma sätt som utbildning och sjukvård är det, och den bör behandlas där efter och prioriteras högre. Om vi jämför hur vi generellt pratar om att söka asyl med exempelvis utbildning låter allt genast helt absurt. Det är i en rik demokrati som Sverige självklart att alla ska få gå i skola, det är en självklarhet att prioritera. Ingen skulle någonsin komma på idén att lägga ner skolan eller begränsa antalet elever för att det var för dyrt - och tur är väl det. Det skulle kännas väldigt hemskt och konstigt om någon började räkna på oss som går i skolan på samma sätt som det nu räknas på vad flyktingar kostar.

Många verkar glömma att det är människor vi pratar om och att asylrätten är en mänsklig rättighet. Människor får aldrig värderas i pengar. Sättet det diskuteras på nu tycker jag verkligen börjar bli direkt osmakligt. När vi pratar om reglerad invandring frågar vi oss i praktiken: Hur många människor ska inte få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda?

Istället behöver vi börja fråga oss hur vi kan stärka asylrätten. För att söka asyl i Sverige idag måste en vara på plats i landet. Det finns inget lagligt sätt att ta sig till Sverige för att söka asyl. Samtidigt är att få söka asyl som sagt en mänsklig rättighet. Någonting är alltså jäkligt skevt – och farligt. Det måste ändras nu. Just nu tvingas flyktingar ut i överfulla småbåtar på medelhavet eftersom det är deras enda sätt att ta sig till Europa. De som lyckas ta sig in i södra Europa måste sedan olagligt och osynligt, med smugglare eller falska pass, ta sig igenom land efter land för att nå en plats där de kan få ett någorlunda värdigt mottagande – exempelvis Sverige. Europa och Sverige lever inte upp till asylrätten och det är slött av oss, att tycka att vi inte kan göra mer. Situationen är direkt livsfarlig – och hur vi kan ändra på det, det behöver vi prata om.

Cecilia Appelquist, sammankallande Unga Feminister Karlstad


EU-VALET

Sverige sa sitt och Soraya Post - första namn på F!:s lista till Europaparlamentet - tar nu plats!

Det här är stort: allt kampangande, alla diskussioner om bortkastade röster, allt slit från feminister runt om i Sverige har gett resultat. Vi har skrivit historia. Det blåser nu starka högerextrema vindar i Europa och valet blev på många sätt en katastrof. Trots det var vår valvaka med F!-Värmland ett lyckorus. Känslan när det stod klart att vi lyckats var obeskrivlig, 5,3%! Det första feministiska partiet och den första romska kvinnan tar nu plats och vi kan bara tacka alla som kämpat med oss.

Vi firar med medlemsträff på Tolvans fritidsgård (med bl.a. PRIDE-pyssel och insamling till ”Fyll en folkabuss”) på torsdag med drop in från kl.15, vi ses där!


IDAHOT 2014

I lördags uppmärksammade vi tillsammans med F! Värmland IDAHOT (Internationella Dagen Mot Homo och Transfobi) på stora torget, samtidigt drog valupptakten inför Europaparlamentsvalet som nu bara är några dagar bort igång.

IDAHOT firas varje år den 17:e maj till minne av att homosexualitet den 17:e maj 1990 upphörde att klassas som en sjukdom. Dagen firas till minne av detta och för att uppmärksamma QBTH-personers rättigheter (och utsatthet) världen över.

Vi pratade med folk, sålde pins och armband och målade naglar i pridefärger i solen. 

Vad händer mer framöver då kanske ni nu undrar? Så här ligger det till: Förutom det stundande valet kommer vi nästa torsdag (29/5 med drop in från kl.15.00) ha medlemsträff på fritidsgården Tolvan. Då kommer vi bland annat ladda upp inför Karlstad Pride som går av stapeln den 7:e juni! Hoppas vi ses där!

Tills dess, massa fina gosiga feministiska kramar till er alla! 


21 mars - FN:s internationella dag för avskaffandet av rasdiskriminering

Idag är det fredagen den 21 mars. Det innebär feministisk fredag men just idag är det också FN:s internationella dag för avskaffandet av rasdiskriminering. I och med detta skriver Lisa Palm, Nazanin Asaid och Daisy Kintu från förbundsstyrelsen en gemensam artikel hos Feministiskt Perspektiv. Artikeln finns att läsa här: http://feministisktperspektiv.se/2014/03/20/unga-feminister-kraver-en-antirasistisk-skola-nu/ och handlar om hur skolan blir en politisk arena för alla under ett valår och hur det kan föra med sig obehagliga och inte minst smärtsamma konsekvenser för många rasifierade, religiösa eller HBTQ-personer som står i skottlinjen för den politik som Sverigedemokraterna för. 

På Unga Feministers hemsida kan en idag också passa på att läsa intervjuer med fem medlemmar om deras skoltid och hur skolan hanterade rasism. 

Utdrag ur artikeln: "Unga Feminister tror inte på tystnad som strategi mot rasistiska partier och därför säger vi nu ifrån. Vi menar att ett antirasistiskt och normkritiskt perspektiv ska genomsyra hela skolans värld i såväl grundskola, sär- och special-, gymnasie-, som vid högre utbildningar. Skolan ska ha som ansvar att arbeta mot den strukturella diskrimineringen och rasismen som hittas såväl i skolans värld som utanför. (...) Borde det inte vara grundläggande för den svenska skolan att alla elever ska känna sig trygga? Hur länge till ska rasismen normaliseras i klassrummen, på gator och i medier? Vi säger att det får vara nog nu."

Unga Feminister och Unga Feminister Karlstad tar kampen mot förtryck och kräver en antirasistisk skola. Gör det du också! 


8e mars!

Hallå där ute, hoppas att ni alla har en riktigt bra dag och att peppen från Internationella kvinnodagen i lördags hänger kvar. För peppade var vi verkligen! Några av Karlstads Unga Feminister började dagen redan klockan 06.30 för att affischera hela staden med hemsk, OCH VIKTIG!! fakta om hur kvinnors verklighet ser ut världen över. Såhär såg det ut! (Klicka på bilden för att bläddra) 

Hela dagen började sedan klockan 11.00 när vi alla samlades på torget för att lyssna på Margot Wallström och sedan tåga runt Stora Torget och skrika slagord som bland annat "Upp till strid, KVINNOFRID". Tågandet avslutades sedan utanför biblioteket där alla Unga Feminister som var med samlades för en peppande gruppbild innan det var dags att infinna sig på biblioteket  där vi i sällskap av nyuppstartade F! Karlstad delade ut Unga Feminister sexualundervisningshandbok, bjöd på godis samt sålde fina feministiska smycken! 

Förutom att hänga på biblioteket under dagen fanns Unga Feminister Karlstad även på Tolvan mellan 15.00 - 16.00 för samtal och information, och som om det inte vore nog så passade vi dessutom på att hålla ett löpande brandtal på soltorget i Karlstad med olika talare! 

Vi är supernöjda med dagen och hoppas att alla som var där är precis lika nöjda som vi samt att ni alla fick en extra pepp efter dagen och ytterligare en anledning att kämpa, varje dag, ända fram till valet och varje dag därefter. Nu är det 2014, våren är äntligen här och det är fan dags för oss feminister att sparka ut alla rasister! 


Snart är det dags för internationella kvinnodagen!

Hej alla fina feminister där ute! Hoppas att ni har en riktigt bra dag, trots att det är måndag!

Vi har varit lite inaktiva här på bloggen ett tag men nu har vi massor att uppdatera er om. Igår hade vi styrelsemöte/planeringsmöte inför internationella kvinnodagen den 8e mars. Unga Feminister Karlstad kommer att hålla till på stadsbiblioteket från och med klockan 11.00, och på tolvmansgatans fritidsgård mellan 15.00 - 16.00 där programpunkten kommer att heta "samtal med Unga Feminister". Det kommer också att finnas unga feminister på soltorget under dagen för att hålla ett "löpande" brandtal med fokus på kvinnodagen, jämställdhet, intersektionalitet, antirasism och vikten av inkludering. Talet kommer att vara mellan 5 och 10 minuter långt och tanken är att det skall läsas upp om och om igen under dagen av olika personer. Men till det här behöver vi självklart människor som är sugna på att skrika, sjunga, viska eller bara läsa talet en eller flera gånger under dagen, så om just du är intresserad, tveka inte på att höra av dig till oss, antingen på twitter @UFKarlstad, eller Facebook! 

Vi hoppas självklart att så många som möjligt vill vara med och engagera sig under 8e mars, och ALLA är hjärtligt välkomna. För er som av någon anledning missade mötet igår (söndag) men vill veta mer, så kommer det att hållas ett till möte nu på onsdag (5 mars) klockan 17.00 på Mellqvistgatan 7 på Herrhagen. Huset heter hästen och för er som inte hittar eller behöver bli insläppta så är det bara att kontakta oss på Twitter eller Facebook så ordnar vi det! På mötet kommer vi att pyssla klart de saker som kommer att säljas på biblioteket, planera mer noggrant för hur dagen kommer att se ut samt finslipa det brandtal som kommer att hållas på soltorget. 

Är superpepp inför 8e mars och hoppas på att se en massa kända och okända ansikten på mötet på onsdag.

TUSEN STORA FEMINISTKRAMAR! 

Sarah Fräjdin, Webb/kommunikationsansvarig


Därför är jag feminist #1

Jag var 17 år när jag för första gången insåg att feminismen behövs i samhället. Inte så att jag hade varit motståndare mot den feministiska rörelsen innan, jag hade bara inte uppmärksammat dess existens. Tills den där dagen.

Det var sommar och stekhett utomhus, jag och min kompis hade varit på affären och handlat mat som vi på väg hem till henne för att laga. Vägen från affären är inte speciellt lång men vi gjorde oss ingen direkt brådska. När vi har kommit ungefär halvvägs hör vi att någon ropar på oss från ett lägenhetsfönster; ”Öj brudar, öj kom hit så ska jag knulla er”.  Vi blir stumma. Vi fortsätter gå men i ett snabbare tempo den här gången, och när vi till sist kommer fram är vi båda två märkbart chockade över det som precis hände. Var det verkligen på riktigt? Händer sådant här verkligen oss?  

Den här incidenten kanske inte låter så ovanlig eller chockerande för er, liknande saker händer ju varje dag. Men för mig blev det en ögonöppnare. Det blev dagen då jag insåg att min kropp, som ju borde tillhöra mig och mig endast, inte alltid gör det. Det blev dagen då jag insåg att världens mest jämställda land kanske inte är så jämställt, trots allt.

Bara det faktum att vi ofta bortförklarar sådant här med att det händer hela tiden visar ju på hur extremt utbrett problemet är. För ja, det är ett problem. Det är ett problem att vårt samhälle ser ut på ett sätt som gör det möjligt för män att komma undan med en såhär taskig kvinnosyn, och det är ett problem att vi i många fall inte ens ifrågasätter varför, utan bara accepterar att saker är som de är. Vi är ju trots att världens mest jämställda land, så hur illa kan det egentligen vara?

Ja, hur illa kan det egentligen vara?

Som kvinna i 2000talets Sverige, tjänar du i snitt bara 85 % av vad en man tjänar, trots att ni är lika väl utbildade och trots att ni har likvärdiga jobb. Detta är ett faktum som de allra flesta i dagens samhälle vet om. Vi har hört det på radion och läst det i tidningen, men ändå väljer vi att ignorera det. I SvD kan en läsa att det efter en rapport om homogenitet i Svenska börsbolagsstyrelser, gjord av stiftelsen Allbright, framkommit att det i svenska styrelser finns fler vd:ar som heter Johan, än det finns vd:ar som är kvinnor. Det är också ett problem som allt för ofta ignoreras, men som måste få komma upp till ytan. För det handlar inte om att kvinnor är mindre kompetenta och inte platsar i en styrelse lika bra som män. Det handlar om vårt samhälle och dess maktstruktur. Det handlar om patriarkatet. Om att männen i vårt samhälle ses som överordnade kvinnorna, och om att de män som sitter i styrelser för framgångsrika svenska företag väljer att lyfta fram andra män, snarare än kvinnor, som ännu ett sätt att upprätthålla den här strukturen.

Antalet kvinnor i svenska börsbolagsstyrelser är bara ett exempel på hur verkligheten ser ut i världens mest jämställda land. Sexuellt våld är ett annat.

Jag håller för tillfället på att skriva mitt gymnasiearbete på ämnet våldtäkter och samhällets syn på dessa, och efter att ha granskat en rapport av BRÅ från 2005 om statistiska fakta kring polisanmälda våldtäkter har jag sett att maktstrukturen existerar i hög grad även där. Bland de polisanmälda våldtäkterna på personer över 15 år, var 100 % av gärningspersonerna män, och 97 % av offren kvinnor. Våldtäkt är alltså ett brott som begås av män, mot kvinnor.

Som kvinna i 2000talets Sverige är risken för att du eller någon i din närhet skall råka ut för en våldtäkt någon gång i livet ungefär 30 %. Av dina tio kvinnliga klass-, eller arbetskamrater kommer alltså tre stycken att få vara med om en våldtäkt, antingen mot sig själva, eller mot någon som står dem nära. Av dessa tio kommer med största sannolikhet alla tio att vara rädda när de går hem själva sent på kvällen. De kommer att undvika vägar som går genom parker eller mörka skogspartier, de kommer att låtsas prata i telefon och de kommer att gå över till andra sidan gatan när de möter en främmande man. Det är skrämmande, men så ser verkligheten ut idag, och det är på grund av den här verkligheten som jag är feminist.

Jag är alltså feminist för att jag aldrig någonsin igen vill höra en främmande man skrika att han ska knulla mig. Jag är feminist för att jag som kvinna vill ha samma rätt att göra min röst hörd som mina manliga klasskamrater. Jag är feminist för att jag vill ha lön för det jobb jag utför och inte för att jag råkar vara född till kvinna. Jag är feminist för att jag vill att min framtida dotter ska ha samma rättigheter som min framtida son. Jag är feminist för att ingen ska behöva skämmas över sin sexuella läggning. Jag är feminist för att jag inte ser någon som helst anledning för mig att inte vara det.

Jag är feminist för att när en väl har fått upp ögonen för hur verkligheten ser ut så är det i princip omöjligt att blunda igen.

Sarah Fräjdin, Webb- och kommunikationsansvarig Unga Feminister Karlstad 


Medlemsträff!!

Vet ni vad? Ni är helt otroliga! Tack så mycket för kvällen! Peppen och vibben från ikväll kan man leva på länge nu!

Här är 3 bilder från kvällen, klicka på dem för att bläddra! 

MASSA härliga feministkramar!


ÄNTLIGEN!

Nu har vi äntligen kommit igång med både bloggen och hemsidan och vi är superpeppade! Vi har även satt ett datum för årets första medlemsmöte; den 29e januari klockan 18.00 ses vi på Tolvmansgatans fritidsgård i Karlstad för feministhäng och planering inför det kommande året. Alla som vill är välkomna, medlemmar som icke-medlemmar, så ta med en kompis eller två och kom dit! 

1528552_673647189351997_1564013705_n.jpg


Feministkramar!