Bild av Tiia Monto, CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons
Gigekonomi är en relativt ny term som kommit fram de senaste åren.
Det är en anställningsform som i grunden är mindre säker och där det saknas en fast lön. Mycket arbete med långa timmar och ingen säkerhet.
Unga Feminister ser att denna anställningsform skadar samhället på flera nivåer och passerade därför tidigare en motion om att verka för att bannlysa just denna anställningsform.
När vi pratar om att denna anställningsform skadar samhället så finns det många problem som orsakas eller förstärks av just detta. Gigekonomi orsakar ökade inkomstklyftor sämre villkor för arbetare, lägger grund till kriminalitet och utsatthet för att nämna några.
Vi ser en kraftig konsekvens av nyliberalismen där en medelklass vill ha mer lyx och behöver utnyttja underbetald servicearbetskraft för denna lyx. Men det går inte att bygga ett samhälle så här.
Om vi tittar på statistiken så ser vi några intressanta saker. Först från SCB så får vi ganska intressant statistik när vi tittar på följande grafer.
Första här är en graf om inkomst mellan inrikes och utrikesfödda, här ser vi att medianinkomsten stabilt är lägre för utrikesfödda. Lägst här är människor från Afrika vars medianinkomst ligger på 63% av inrikesfödda vilket SCB sammanfattat här.
Det vi ser här är följande, att arbetslösheten har ökat bland utrikesfödda och ligger på samma nivå som för inrikesfödda men att sysselsättningsgraden är högre bland utrikesfödda och att utrikesfödda arbetar fler timmar än inrikesfödda. Fast för mindre pengar. Något som SCB också noterar här.
Detta stärks även av denna rapport från Agrifood som gjordes 2022 så hittar författaren att detta även gäller för områden med många utrikesfödda. Sysselsättningsgraden har alltså ökat i dessa områden men, samma områden har även en minskande inkomst även fast människorna där arbetar fler timmar. Det lönar sig helt enkelt inte att arbeta och medans fler arbetar hårdare så finns det mindre och mindre pengar. Detta leder så klart till en dominoeffekt där det finns mindre pengar i cirkulation i redan utsatta områden och utan det så kollapsar hela lokalekonomin och inga övriga jobb kan skapas. Vi får ett utsug av rikedom ur lokala samhällen som behöver pengar och tar bort all möjlighet för att få ett bra jobb vilket leder till att fler desperat söker sig till osäkra anställningar.
Den andra sidan av myntet här är då även ökningen av kriminalitet som blir som följd. För många som måste bo i dessa områden så finns det två val. Att antingen ta ett dåligt gigjobb utan någon som helst säkerhet eller stabil inkomst eller bli kriminell. Det kanske inte är märkligt att många då väljer kriminalitet när framtidsutsikten och villkoren är så dåliga. Gigarbetare har ingen fast lön, inga fasta tider, ingen sjuklön och inte någon som helst garanti på att faktiskt skrapa ihop det som behövs. Medans många kriminella gäng erbjuder sjuklön, fasta löner och något som går att leva på.
Som ett samhälle så måste nästan alltid det lagliga alternativet alltid vara enklare än det olagliga för att inte se ett växande problem med organiserad brottslighet. Men det är tyvärr just det vi har fått.
Det oansvariga lekandet med arbetares rättigheter har cementerat klassklyftorna och skapad segregation och enorma samhällsproblem. Allt för ge mer lyx åt en arbetarklass på bekostnad av Sveriges arbetarklass.
Vi behöver faktiskt inte massa matbud som åker runt och ska leverera mat till massa medelklassfamiljer som mycket väl kan gå och fixa det själva. Samhället fungerade väl nog innan det fanns och det är en överflödig lyx som inte går att få ihop med ordentliga arbetsvillkor.
Vi kan inte ha ett samhälle som ser ut så här. Utan jämnlikhet eller lika ekonomiska förutsättningar så läggs grunden för kriminalitet och utanförskap. Vi kan inte hålla vår arbetarklass gisslan och låta företag låtsas att deras anställda är självständiga entrepenörer för att kunna få billiga matleveranser.
Vi måste se att arbetares rättigheter blir starkare, att lokalekonomier byggs upp och att det finns bra stabila jobb. Utan det finns det inget hopp om ett bättre samhälle i Sveriges förorter.
Rebecka Winter
– Sammankallande Unga Feminister
